Dag 12
Så var ännu en dag till ända. Idag var det mycket på gång, killarna jobbade på nere i källarn med "killgöra", sånt där som de tycker är roligt(?) och jag är glad att slippa... Jag håller mig hellre till mitt projekt köket. Kallade in Sanna som var sugen på att hjälpa till, även hon var en fena på att måla! Nu är det tokpastellgrönt i köket.
Några skeptiska blickar har tittat på de väggarna, men jag är nöjd. Mycket vårfräscht om jag får säga det själv. Tror inte att datorn ger så rättvis bild av färgen, men tänk er piggelingrön. Man skulle inte kunna urskilja glassen om man höll den mot väggen...
En del hyllor i köksskåpen skyddas numera av en söt vaxduk med blommönster. Inhandlad på Ohlssons tyger för länge sedan. Häftade fast den lite enkelt, ska ju som inte sitta där så många år.
Det är viktigt att inte glömma bort att ge lite kärlek till blommorna också... Den har ju trots allt överlevt en flytt på säkert 1 km för att inte tala om hur många år den funnits. Nu är det ju inte så enkelt att ta död på en fetbladig växt, men ändå.
Det värmer en nyinflyttad persons hjärta att se ihopvikta banankartonger som är färdiga att tas på soptippen. Ett litet bevis på att kartongerna faktiskt minskar i antal.
Det är konstigt att vi alltid hamnar runt det här bordet. Vi har utvecklat ett gammalt ordspråk och tillägnat den nya versionen renoveringen: Vägen till en arbetares hjärta går via magen.
Den som vill övernatta kommer troligtvis hamna i kontoret och då kan det ju vara intressant att veta hur det ser ut bakom väggarna. Ifall det skulle vara så att man har svårt att sova, då kan det ju vara en idé att fundera vart elkablarna är gömda det kommer garanterat göra en sömnig...kanske långsökt..men det funkar säkert på nån. Bilden visar reglar som man skruvar fast spånskivorna i och rör som Jim dragit för att sprida ut eluttagen över rummet. Det bästa med hela göra-vägg-och-isolera-äventyret är att vi kan dölja de flesta elkablarna i väggen. För det blir en hel om man ska ha minst ett uttag i varje hörn.
Nu är det god natt.
Några skeptiska blickar har tittat på de väggarna, men jag är nöjd. Mycket vårfräscht om jag får säga det själv. Tror inte att datorn ger så rättvis bild av färgen, men tänk er piggelingrön. Man skulle inte kunna urskilja glassen om man höll den mot väggen...
En del hyllor i köksskåpen skyddas numera av en söt vaxduk med blommönster. Inhandlad på Ohlssons tyger för länge sedan. Häftade fast den lite enkelt, ska ju som inte sitta där så många år.
Det är viktigt att inte glömma bort att ge lite kärlek till blommorna också... Den har ju trots allt överlevt en flytt på säkert 1 km för att inte tala om hur många år den funnits. Nu är det ju inte så enkelt att ta död på en fetbladig växt, men ändå.
Det värmer en nyinflyttad persons hjärta att se ihopvikta banankartonger som är färdiga att tas på soptippen. Ett litet bevis på att kartongerna faktiskt minskar i antal.
Det är konstigt att vi alltid hamnar runt det här bordet. Vi har utvecklat ett gammalt ordspråk och tillägnat den nya versionen renoveringen: Vägen till en arbetares hjärta går via magen.
Den som vill övernatta kommer troligtvis hamna i kontoret och då kan det ju vara intressant att veta hur det ser ut bakom väggarna. Ifall det skulle vara så att man har svårt att sova, då kan det ju vara en idé att fundera vart elkablarna är gömda det kommer garanterat göra en sömnig...kanske långsökt..men det funkar säkert på nån. Bilden visar reglar som man skruvar fast spånskivorna i och rör som Jim dragit för att sprida ut eluttagen över rummet. Det bästa med hela göra-vägg-och-isolera-äventyret är att vi kan dölja de flesta elkablarna i väggen. För det blir en hel om man ska ha minst ett uttag i varje hörn.
Nu är det god natt.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Glass är gott året om = piggelingrönt är snyggt året om! :D
Postat av: Johanna
Tokdiggar hyllduken
Trackback
